Rolf Söderberg: Arne Jones (Svensk tekst)

Rolf Söderberg: Arne Jones (Svensk tekst)

Sveriges Allmänna Konstforening, Publikation 100.

25 x 22 cm. innbundet. Et pent eksemplar.

Rikt illustrert i farger og s/h..

*** Fra Wikipedia

Arne Julius Jones, född 20 oktober 1914 i Borgsjö, död 8 oktober 1976 i Sollentuna och begravd på Stockholms norra begravningsplats, var en svensk konstnär.

Arne Jones skrev in sig som elev på Ålsta folkhögskola i Medelpad när han var 17 år gammal. Där mötte han under andra året författaren Lars Ahlin. Deras djupa vänskap blev livslång och Lars Ahlin hjälpte också Arne Jones att finansiera studierna på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm där han blev antagen 1942.

Dessförinnan, då han 1936 kom till Stockholm, deltog han i Tekniska skolans aftonkurs i reklamteckning. I klassen för ornamentsmodellering övade han framgångsrikt upp sin hantverksskicklighet och fick därefter ett lärlingskontrakt hos ett sten- och bildhuggeri. I arbetet ingick att lämna nyslipade mejslar till skulptörer. I och med detta kom han i kontakt med Bror Hjorth, som blev något av en läromästare.

Arne Jones var elev till Eric Grate på Konsthögskolan i Stockholm och var en av de ledande förnyande skulptörerna tillsammans med bland andra Palle Pernevi. Den nya konsten rubricerades som konkret på Galerie Blanche 1949. Olle Bonniér, Pierre Olofsson, Karl Axel Pehrson och Arne Jones deltog i denna utställning, som mer än någon annan proklamerade den konkreta konsten och blev ett definitivt genombrott för deltagarna.

Samma år genomfördes också Världssportutställningen och i tidskriften Prisma publicerade Olle Bonniér ett berömt manifest.

Konstnärsgruppen presenterade ett nytt och konkret handlingsprogram för konst, med målsättning att sprida konsten ut i den offentliga miljön. Jones utvecklade sina skulpturer från en grundform, som kunde byggas upp och varieras på olika sätt. Det senare materialet är oftast baserat på poetisk klassicism, en önskan att kombinera moderna material med ett klassiskt tema.

Arne Jones fick sitt egentliga genombrott 1947 och är representerad med skulpturer i många svenska städer och på svenska konstmuseer, däribland Bonniers porträttsamling.

Han var professor på Konstakademin 1961-71. Tillsammans med Sivert Lindblom representerade han Sverige på Biennalen i Venedig 1968. På grund av att oroligheterna i samband med majrevolten i Frankrike spred sig i resten av Europa stängdes dock den svenska paviljongen i protest mot polisbevakning. Arne Jones verk hade då redan vandaliserats och täckts med svart plast.

Trots en stark tidsmedvetenhet var Arne Jones relativt ointresserad av bilder ur konsthistorien. Han bekände sig dock till ett par skulptörer: Henri Laurens och Constantin Brancusi. Av skulptörer i sin egen generation betraktade han Martin Holmgren som sin själsfrände.

Hans kanske mest kända verk är det tidiga Katedral från 1947, som finns uppsatt i Göteborg och i Västertorp, Stockholm. Den finns även på SSU:s kursgård Bommersvik där den också används som logo. Det är en nygotisk konstruktion, en stilisering av två balettdansörers dans som resulterat i en spetsbåge. Liknande rörelseenergi finns i ett antal av hans följande verk.

På frimärke från 1978 finns hans skulptur Rum utan filial (1951). Verkets namn är en ordlek utifrån vännen Lars Ahlins novell Huset har ingen filial. Titeln vill markera skulpturens slutenhet, allt sker inom stänglarnas våningar. Här finns ingen primär skådeyta, eftersom det är en rundskulptur som skall ses från många aspekter. Skulpturen bildar en slinga som leder ögat på en oändlighetsvandring. Fotografen och konstnären Jan Helge Jansson skapade fotoförlagan till denna gravyr och dokumenterade mycket av Arne Jones konst på foto och film.

Arne Jones var son till fabrikör Alfred Jones och Gerda Jones, född Hagblom. Han var 1939 1975 gift med keramikern Margit Jones, ogift Landin (1917 1981), dotter till direktören Josef Landin och Anna, ogift Edvardsson, och 1975 med Maria Andersson (1921 1987), tidigare gift med Lars Björkman och Ragnar Edvardson.

** Utmärkelser

1970 Sergelpriset.

1962 Norrlandsbjörnen, Norrlandsförbundets utmärkelse till "personer som gjort förtjänstfulla insatser för Norrlands utveckling" eller "bidragit till att norrländska förhållanden blivit beaktade".

*** Fra min private samling. Overlevering kan avtales på Nøtterøy eller i Oslo sentrum (jeg er der av og til). Ved postforsendelse betaler kjøper porto.