Karl Erik Steneberg: "Vasarenässansens porträttkonst". Svensk

Karl Erik Steneberg: "Vasarenässansens porträttkonst". Svensk

Wahlström & Widstrand 1935. 71 sider + 71 plansjer - farger og s/h

Papirinnbinding. 25,5 x 18 cm. Ikke sprettet.

*** Fra Svenskt Biografiskt Lexikon

Karl Erik Steneberg, Född:1903-05-21 – Malmö Sankt Petri församling, Skåne län. Död:1960-05-19 – Malmö Sankt Petri församling, Skåne län

Konsthistoriker

Steneberg, Karl Erik, f 21 maj 1903 i Malmö, S:t Petri, d 19 maj 1960 där (enl db för Sthlm, Hedv El). Föräldrar: direktören Gustaf Florentin S o Serafia Antolia Johansson. Studentex vid H a l i Malmö 21 maj 21, inskr vid LU 3 okt 22, FK där 30 jan 26, studier vid utländska univ febr 26–juni 29, e o amanuens vid LU:s konstmuseum 1 jan-31 dec 27, FL vid LU 15 dec 28, anställd vid NM periodvis 11 nov 29–aug 31, vid Livrustkammaren periodvis 1 mars 36–30 juni 44, förste assistent vid LU:s konstmuseum 1 juli 47–31 dec 49, bitr lär i konsthist vid LU ht 52–ht 54, disp 17 maj 55, doc i konsthist 14 juni 55, e o doc 1 juli 55–57, FD 2 juni 56, allt vid LU, prof i nord o jämförande konsthist vid StH från 14 juni (KM:t:s fullm 27juni, tilltr 1 juli) 57..

G 3juli 1943(-49) i Östra Hoby, Skåne, m Viveka Katarina Margareta Ankarcrona, f 15 nov 1914 i Lund (enl fb för Risekatslösa, Skåne), d 31 mars 1992 i Helsingborg, Maria, dtr till hovjägmästaren o godsägaren Theodor Christopher A o Elsvig Elin Juliana Asklund, samt tidigare g Sinding-Larsen o senare Mazetti-Nissen.

S:s forskning var inriktad på vasarenässansens och stormaktstidens konst- och kulturhistoria, med särskild tyngdpunkt på porträttkonst. I ett stort antal artiklar fördjupade han sig i enskilda konstverk och kulturhistoriska föremål från 1500-och 1600-talen, så även i vapen, regalier och andra objekt tillhörande Livrustkam-maren där han periodvis var anställd. Till hans kulturhistoriska studier hörde bl a forskning om den s k Skoklosterskölden, som resulterade i en publikation i samarbete med Rudolf Cederström (bd 8). Ett bestående värde har särskilt två av S:s arbeten haft, Vasarenässansens porträttkonst (1935) och standardverket Kristinatidens måleri (1955), utgivet på Allhems förlag i Malmö.

I Vasarenässansens porträttkonst lyfter S fram en i många avseenden tidigare förbisedd del av den sv konsthistorien, där föregångare som August Hahr, Wilhelm Nisser och Nils Sjöberg särskilt belyst enskilda verk och lagt vikt vid personhistoria och attributionsproblematik, det senare grundat primärt på stilistiska analyser. S gör en värdefull inventering av porträttbeståndet i landet, både i offentlig och privat ägo, och grundar sina analyser på gedigen arkivforskning och en vid kringsyn när det gäller internationella jämförande exempel och klargörandet av konstverkens sociologiska förutsättningar. Även om vissa attributioner senare ifrågasatts har hans arbete om Vasarenässansens porträttkonst ännu (2007) aktualitet eftersom det ger en god översikt av verksamma porträttmålare liksom olika porträttyper och dessas internationella ursprung.

Än större uppmärksamhet i samtiden fick emellertid S:s doktorsavhandling Kristinatidens måleri. Utgångspunkt för S var där den ikonologiska tolkningsmetod som lanserades av den tysk-amerikanske konsthistorikern Erwin Panofsky i Studies of Iconology (1939) och som utmärks av ett kontextuellt perspektiv där ett stort och brett kringmaterial i form av litteratur, emblematik, filosofi och idéhistoria används i analysen av enskilda konstnärskap och konstverk, deras tillkomst och funktion. S förenade Panofskys metod med en gedigen arkivforskningsinsats i en ambition att tolka betydelsen av den konst som tillkommit vid drottning Kristinas hov och i de adliga stormännens krets. Med hjälp av arkivstudier lyckades S bl a förtydliga Hendrich Münnichhofen som konstnärsgestalt och dennes insatser som porträttmålare.

Ett centralt parti i Kristinatidens måleri utgörs av en analys av David Becks (bd 2) porträtt av drottning Kristina från 1650, där idéhistoriska aspekter haft avgörande betydelse. Den stora vikt S lägger vid Georg Stiernhielms naturfilosofi, en treelementslära, i relation till porträttets ikonografi, ifrågasattes tidigt av Allan Ellenius (Lychnos 1956). Denne visade att Stiernhielms naturfilosofi vid porträttets tillkomst ännu enbart fanns i utkastets form och därför inte torde ha haft någon avgörande betydelse för dess tillblivelse. Den risk för övertolkningar som den ikonologiska metoden kan medföra, och som får anses utmärka S:s tolkning av Becks Kristinaporträtt, överskuggar emellertid inte värdet i stort av hans avhandling. Av vikt i S:s framställning är särskilt det intresse han tillmätte porträttens funktion, beställarsituationen och betydelsen av t ex en konstagent som Michel Le Bion för förvärv av konst till Sverige. Emblematiken och de litterära metaforerna som viktiga jämförande källor vid analysen av bildkonstens symbolik, som S flitigt använde sig av, framstår än idag som intresseväckande och nyskapande.

S var även som professor i nordisk och jämförande konsthistoria vid StH angelägen om att aktivt arbeta med metodfrågor. Det gällde ikonologien, men i lika hög grad arkivforskning och tekniska undersökningar av konstverk som en viktig kunskapskälla. S gav 1933 ut Röntgenfotografien i tavelforskningens tjänst vilken, jämte framsynta planer på utvecklandet av ett särskilt institut för konservatorstekniska frågor i NM, vittnar om en insikt i att vedertagna konstvetenskapliga metoder med fördel kunde förenas med måleritekniska kunskaper.

*** Fra min private samling. Overlevering kan avtales på Nøtterøy eller i Oslo sentrum (jeg er der av og til). Ved postforsendelse betaler kjøper porto.